^{Trädgår'n i Söderfors}
     
Naturskönt utflyktsmål  - en annorlunda trädgård vid Dalälvens strand.

Startsida    |    Fika    |    Om oss    |    Aktuellt    |    Kontakt    |    Länkar    |    Sök   

 

"Gamla Bränneriet"

Här kan du fika två meter från Dalälvens strand. Vi erbjuder kalla och varma drycker i olika former. Du servar dig själv och har tillgång till vårt fikarum och kök i "Gamla Bränneriet". Förpackade smörgåsar, fikabröd och glass finns att köpa i kassan på Trädgår'n. Du som värnar om miljön, ta gärna med egen mugg att dricka ur. Är du "stammis" kan du ha din mugg stående i porslinsskåpet hos oss. Vi sätter namn på den - diskar gör du själv.

Fikalokalen i "Gamla Bränneriet" har tidigare använts då vi drev café tillsammans med anställd personal. Huset är byggt på 1750-talet och ingår i  Sveriges största byggnadsminnesområde. Under mitten av 1800-talet användes huset som brännvinsbränneri.

Lite om "Gamla Bränneriets" historia:

HÄR FLÖDADE SPRITEN NÄR SÖDERFORS HADE BRÄNNERI.

Brännvinsfloden rann mäktig i Söderfors, liksom på andra håll i landet. Bruksledningen försökte stävja missbruket och bekämpa husbehovsbränningen genom att år 1821 starta en egen brännvinstillverkning i herrgårdens bryggeri vid Slaggudden. Här kunde varje hushåll per månad lämna in en fjärding spannmål och i stället erhålla 1½ kanna (4 liter) brännvin. Smederna skaffade sig också stora kvantiteter olagligt genom att bränna själva. Supgillena var långa och många, vilket gjorde att en del anställda blev odugliga till arbete.

År 1855 upphörde brännvinstillverkningen i Bränneriet. Brännvinspannan finns numera på gårdsplanen till Söderfors hembygdsförenings smedsstuga ”Gammelgården”. Pannan är tillverkad av tjock kopparplåt och stämplad med årtalet 1814 samt rymdmåttet 400 kannor vilket motsvarar 1050 liter.

Det gamla bränneriet togs i anspråk för andra ändamål då brännvinstillverkningen upphörde. Det byggdes om till en komfortabel tvättstuga för brukspatron och hans närmaste underlydande. Senare blev där en brygdstuga där det maltstarka bruksölet bryggdes fram till långt in på 1900-talet.

I slutet på 1800-talet tjänade lokalen som nöjeslokal för Söderforsungdomarna. Efter anhållan hos brukspatron genomförde man här lördagsdanser. Man kallade dessa danser för ”bränneridanser” och den sista spelmnannen vid dessa var Viktor Sjöberg, enligt sagesmän. Han kallades ”Vingeln”, dels för att han var svårt korsögd och dels för att han ofta fick hjälpas hem på vingliga ben pga de ”bjudningar” han upplevt under danskvällen.

(Hämtat ur artikel av Per Uggla i Arbetarbladet, fredag 18 september 1981.)

 

                       

 Bilder där inget annat anges: Inga o Per Wåleryd